Avsnitt 90: Joakim Seiler

Som ung var han fast besluten att aldrig göra trädgård till sitt yrke – han ville inte riskera att förstöra sitt stora odlingsintresse genom arbetslivets press och krav på effektivitet. Men en tidningsartikel förde honom till restaureringen av trädgårdarna på 1700-talsslottet Gunnebo, och han upptäckte att man som trädgårdsmästare ibland också kan vara en motkraft till rationalitet och kamp mot klockan. Idag har Joakim Seiler jobbat med odling och trädgård i nästan ett kvarts sekel – sedan 2004 som chefsträdgårdsmästare på just Gunnebo slott – och här tar han oss med till slottsträdgårdarna som inte bara återskapats efter 1700-talets ritningar, utan i mångt och mycket också sköts med den tidens redskap och metoder – ett ämne som Joakim också skrivit en avhandling om. Hör om köksträdgårdarna där man idag odlar till restaurangen och som på 1700-talet försåg herrskapet med allt från krusbär till ananas, om lustträdgården där allt levande formas till geometri och arkitektur, och om den engelska parken där målet tvärs om är att efterlikna naturen. Hör också varför man istället för att kämpa mot mossa och maskrosor borde kämpa mot föreställningar om hur en trädgård ska se ut, hur vi med hjälp av lien kan omvandla gräsmattor från gröna öknar till oaser med stor biologisk mångfald, och hur redskap som glömts kvar i dåtiden i vissa fall är bättre att ta med sig in i framtiden än somliga som slentrianmässigt används idag. Sist men inte minst får du veta vad du ska tänka för tankar när du får syn på ett eremitage.

Intervjun är inspelad den 17 april, på Gunnebo slott i Mölndal utanför Göteborg.

Gunnebo slott och trädgårdar, som stod klart 1976, ritades av Göteborgs dåvarande stadsarkitekt Carl Wilhelm Carlberg som sommarställe (!) till ett förmöget herrskap. De anställda jobbade troligen med trädgårdarna året om.

I programmet hör du om de många olika sorters växter som fanns i orangeriet på 1700-talet. Vissa självklara, andra - utifrån dagens perspektiv - mer otippade. 

Vissa av gräsmattorna på Gunnebo slås med lie. Det tar inte nödvändigtvis mer tid i anspråk än att klippa, och med rätt teknik och vass egg är det inte så svårt som man kanske kan tro. Dessutom ger det betydligt större biologisk mångfald.