Som barn hade hon bönder som idoler och fyllde huset med individer som hon kunde sköta om – alltifrån kaniner till saintpaulior. Som vuxen har Marika Irvine vårdat färre djur men fler växter – även om hon fortfarande skulle vilja ta sig an både hundar och marsvin – och många känner henne som trädgårdsmästaren som, tillsammans med sin designande exman Simon Irvine, lyfte trädgårdarna på Gunnebo och Läckö slott till två av Sveriges mest hyllade miljöer. Hur det var att ta sig an dessa slottsträdgårdar, liksom om sitt nuvarande uppdrag som arbetsledare för avdelningen Vildflor på Botaniska i Göteborg berättar hon här i Odlarna. Du hör också hur det är att alltid ha levt med trädgård men aldrig ha haft någon egen, om att älska växterna man fått att ansvara för mer än särskilda sorter, och om hur bundenhet och begränsning kan vara minst lika bra för välmåendet som känslan av total frihet. Dessutom berättar Marika hur det var att lämna en trädgård som hon länge levt med dag som natt, om glädjen i att vara länken mellan en plats och dess besökare, och hur det är att ansvara för världens största samling av dionysior.
Intervjun spelades in i Göteborgs botaniska trädgård den 29 december.
 |
| Vad ska en samling av kinkiga och krävande dionysior egentligen vara bra för? Den och många fler frågor svarar Marika Irvine på som medverkande i Odlarna. |
 |
| Hör hur det går till när man letar nytt växtmaterial, och om den planerade insamlingsresan till Iran där Marika hoppas hitta nya arter av dionysior. |
 |
| Till Marikas avdelning Vildflor köps aldrig växter. Allt drivs upp från sticklingar eller fröer som härstammar från vildinsamlat material. De äldsta växterna på avdelningen har vårdats där sedan 1937. På bilden en del av geofytsamlingen. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar