Hon har aldrig betraktat sig som trädgårdsskribent och har försökt kliva ur sin ofrivilliga roll som trädgårdsguru – bland annat genom att skriva ”Hejdå! Begravningsboken”. Men böcker som Trädgårdens natur, Tankar om trädgården och Maryhill har gjort journalisten Lotte Möller till en av Sveriges mest älskade trädgårdslegendarer, och trots att hon själv är less på vokabulären kring trädgård är det ett nöje att höra henne berätta, både om sin egen hemliga trädgårdsvärld i Lund och om trädgårdskultur i allmänhet. Hör varför hon blir både glad och irriterad när någon tror att hennes trädgård får sköta sig själv, vad hon menar med att trädgårdar generellt präglas av det stereotypt manliga, och hur det gick med försöket att klara sig utan gräsklippare. Du hör också om en tid när trädgård och batik var lika ute, hur Lotte bet ihop och skrev om fruktträdsbeskärning och en finurlig balkongmöbel för att få tillåtelse att skriva om Chelsea Flower Show, och hur hon börjat gerillaodla smultron på en oanvänd gräsremsa i Lund. Dessutom får du veta vilken obehaglig upptäckt hon gjorde när hon satt gömd bakom Jim Morrisons grav i Paris, vad som utgör de många små högarna i Jane Austens trädgård och varför hon kände ett sting av skadeglädje när en avlägsen bekant snubblade och bröt benet.
Programmet är inspelat den 18 augusti, i Lottes växtinklädda hus i centrala Lund.
 |
| Hellre puts som riskerar att skadas än ett naket hus, tycker Lotte, som berättar hur hon gör för att skapa trädgårdsmagi. |
 |
| När Lotte skrivit Trädgårdens Natur blev ”Lotte Möller-trädgårdar” ett begrepp. Men vad kännetecknar egentligen Lottes trädgård? En sak är smultron, som hon också skrivit en bok om. Vilka fler ingredienser som ingår hör du i programmet. |
 |
”Var inte rädd för att forma saker” säger Lotte som själv
går loss som Edward Scissorhands på alltifrån buxbom till hagtorn. Kontraster - till exempel mellan det tuktade och det ”vilda” - är viktigt tycker hon.
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar