Han har arbetat på Göteborgs botaniska trädgård sedan 70-talet – de senaste åren i sin drömroll som hortikulturell intendent – och gjort insamlingsresor till bland annat Pakistan, Kina och USA. Men det som numer får Henrik Zetterlund att ligga vaken om nätterna och fantisera är hans privata trädgård på Kinnekulle. Här berättar han bland annat vad överblivna fröer från Botaniska och myror spelat för roll i framväxten av den, att Bellis är minst lika bra som gräs om man vill slippa bli kladdig om fötterna, och hur han planterar fler och fler träd ju äldre han blir vilket resulterat i en skog av tulpanträd. Du hör också hur det kan kännas att ha växter uppkallade efter sig, hur skönt det kan vara att ta ett steg tillbaka och lämna över ansvar till andra, och om nunneörter, fritillarior och ranunklar. Dessutom får du veta varför pratet om ”invasiva arter” får Henrik på dåligt humör.
Intervjun spelades in den 7 november på Botaniska trädgården i Göteborg.
 |
| Hör hur Botaniskas välkända Klippträdgård är i ständig omvandling. |
 |
| Henriks växtintresse började bland annat med en ormbunksplantering inomhus och tog honom så småningom till Botaniska trädgården i Göteborg. |
 |
| Botaniska trädgården är noggrant planerad, tvärt emot Henriks egen trädgård på Kinnekulle. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar